Idag kunde jag inte somna om efter att sambon gick strax efter sex, så varför kan man inte då gå ut och träna hund kl 7 på morgonen?
Så det var precis vad jag gjorde :)
Det gick mycket bättre idag än igår och idag tänkte jag verkligen på att hålla henne lugnt och mig själv lugn när hon tappade fokus.
Igår var ingen bra dag för någon av oss men idag flöt allt på bra!

Idag blev det fotgående, inkallning med ingång samt stadga träning vilket gick jätte bra :)
Idag hade vi störning av Nilja, vilda och kaninerna :) sen kom grannen under hem med bilen och då låg hon kvar även då på stadga träningen :)
Jag kan inte vara annat än stolt över henne!
Hon har fortfarande lite problem med fokus i mellanåt men när jag tänker på att hon bra är 15 månader så lugnar jag mig genast och blir istället glad för allt vi ja lyckats prestera på den tiden utan att gå något mer än valpkurs ute på klubben :)

Ikväll får det bli att titta på Keith filmen igen och lusläsa min apporteringsbok :) för nu ska vi banemig bli proffs på detta :)

Nu kommer det komma ett inlägg som både handlar om mig och träningen med Doriz!

Som jag har berättat tidigare så ska vi på unghundsläger i sluter på juli, vilket ska och kommer bli super roligt!
Vi tränar massor inför detta och det kommer bli så roligt att få träffa andra likasinnade :)

Men till det som gör mig ledsen och sen även besviken på mig själv är att jag/vi blev inbjudna till ett till läger i början på juli för Keith Mathews - uppfödaren till Doriz mamma!
Det kommer vara 18 ekipage med hund och sedan ca 25 åskådare vilket gör att det är över 40 människor och ca 20 hundar.
Jag blir väldigt tveksam på om min lilla tjej reder ut allt det!
Jag vill så gärna och jag vet att vi båda kan men samtidigt blir jag väldigt orolig. Det värsta som kan hända är egentligen inte så farligt!

Vad är det farligaste som kan hända?
Så länge hon är med mig i koppel kan inte mycket hända <3
Jag vet att hon kommer vara lugn efter bara en stund och då gäller det att jag koncentrera mig på henne!
Hon har ju varit med på klubben och så tidigare utan att stimma upp sig en massa så jag vet ju att hon kan egentligen!
Jag är bara rädd att det vi skulle prestera gör andra besvikna på oss.
Jag kommer alltid älska henne och stötta henne igenom allt så om ett läger inte går riktigt som vi vill så ät inte det hela världen!

Det är nog det svåraste beslutet jag har tagit på länge. Men som det ser ut nu ska jag åka utan henne vilket jag egentligen inte vill!!

Jag trodde aldrig man kunde bli ledsen över en sån sak och känna sig så misslyckad :/